Usch, usch, usch. Vem hade kunnat ana vad den här dagen skulle föra med sig när man klev ur sängen imorse?
Min sambos chef, tillika arbetspartner och kompis körde idag ihjäl sig på väg hem från en arbetsresa. Blott två timmar från stan kraschade han rakt in i en stillastående lastbil som var på väg att svänga av vägen. De sade att han måste dött ögonblickligen, kraschen var total och det tog flera timmar att få ut kroppen ur bilen. Men vad är då ögonblickligen? En bråkdel av en sekund kan ju för en människa kännas som en evighet likaväl som det kan vara en obetydligt liten tid som inte är att räkna med.
Min sambo pratade med honom i telefon när olyckan hände. Det var dåligt väder, blåsigt, snöigt och halvdålig sikt. Hur bra det var att han pratade i telefon medan han körde kan ju debatteras, till hans försvar kan nämnas att han använde öronsnäcka. Samtalet avslutades med att min sambo hör honom skrika: Shit, nu är det kört! Sedan bryts samtalet.
Hur mycket hinner en människa tänka den eller de där sista sekundrarna? Hinner man uppfatta att man kommer att dö eller lever man kvar i naiviteten att det här kommer att ordna sig? Jag hoppas att det är så. Jag hoppas att han in i den allra allra sista bråkdelen av en sekund hoppades att det skulle gå bra och att han inte hann känna någon smärta, oro eller ledsamhet.
Jag tänker på hans anhöriga, hans fru och hans fem barn. Jag tänker på hans föräldrar och hans syskon och alla vänner han hade runt sig. Jag tänker på de gånger vi träffades, vilken generös, spontan och frikostig människa han var. Jag tänker på hur mycket han betytt för min sambo.
Jag tänker på vilken förlust det är för oss alla. Till en himla fin människa, du kommer att saknas oss.
Rest in peace Larsa
torsdag 26 februari 2009
Trädgårdsdesign
Ha, lilla jag har börjat en studiecirkel i trädgårdsdesign. Vem hade kunnat tro det? Jag som inte har en tillstymmelse till gröna fingrar. Jag som endast hade växter av plast i mitt hem innan jag och min sambo flyttade ihop.
Men med hus och tomt kändes det som läge att lära sig i alla fall tillräckligt för att inte ta död på allt som växer där ute.
Så nu går jag en studiecirkel på ABF tillsammans med sju stycken andra nyblivna husägare som vill få pli på sin trädgård.
Igår var första gången och vi fick läxa! Till nästa gång ska vi rita vår tomt och hus skalenligt på ett milimeterpapper. Öh, jo...
Jag fick också lära mig att den förjävliga häck av bergtall vi har runt huset som vi försöker riva bort på latin heter Pinus mugo. Coolt, va? Snart snackar jag inte annat än latin.
Haha, nä men det känns faktiskt riktigt roligt att få lära sig lite gröna sköna nyheter.
Bilder på min fina trädgård kommer senare :-)
Men med hus och tomt kändes det som läge att lära sig i alla fall tillräckligt för att inte ta död på allt som växer där ute.
Så nu går jag en studiecirkel på ABF tillsammans med sju stycken andra nyblivna husägare som vill få pli på sin trädgård.
Igår var första gången och vi fick läxa! Till nästa gång ska vi rita vår tomt och hus skalenligt på ett milimeterpapper. Öh, jo...
Jag fick också lära mig att den förjävliga häck av bergtall vi har runt huset som vi försöker riva bort på latin heter Pinus mugo. Coolt, va? Snart snackar jag inte annat än latin.
Haha, nä men det känns faktiskt riktigt roligt att få lära sig lite gröna sköna nyheter.
Bilder på min fina trädgård kommer senare :-)
söndag 22 februari 2009
Å ännu en helg har gått
Idag är det verkligen en toppensöndag. Inte en tillstymmelse till den ångest som ibland kan infinna sig över att en ny måndag och en ny vecka närmar sig.
Huset är nystädat, allt är i ordning och jag har precis kommit in från en långpromenad i yrsnön.
:-)
Helgen har varit lugn och skön och så härlig man bara kan önska sig när energin inte riktigt är på topp. Middag hos min svägerska på fredag kväll medan min sambo röjde och rev i hennes badrum. Allt kakel ska ner, till veckan kommer hantverkarna för att slänga upp nya väggar och golv. Behövs kan jag lova, badrummet måste vara från 40-talet. Och URK, vad det luktar i ett litet badrum när endast betongen är kvar. Usch och blä, värre har jag inte varit med om. Får nog ta dit en mögelexpert för att kolla det där. Tur svägerskan har en uppsjö med skvalleblaskor; Se och Hör, Hänt Bild, Glamour...mm. Drog upp benen under mig och lutade mig tillbaka i fåtöljen efter middagen, aldrig att min kille skulle kunna lura in mig att hjälpa honom.
Hehe.
Lördagen började underbart med en tur längdskidor på morgonen, sedan var det innebandycup för min son. Huuur sött som helst med en massa småkillar i matchuniform som alla springer runt bollen som flugor på en sockerbit. Allt så klart under högljudda kommentarer från överengagerade föräldrar på läktaren.
-Kom igen Emil, jaga bollen! På den bara.
-Lukas, akta, bakom dig. Kom igen, ta dig förbi honom. Kämpa!
Att man orkar, varför inte bara låta killarna springa runt och ha det kul? De är ju bara 7 år.
Eftersom min sambo skulle bort på kvällen fick jag och min son en hel kväll på egen hand. Snabbt iväg och inhandla lite god mat och en påse lösgodis. (mmmumma, men ack så onyttigt)
Klockan åtta kryper vi upp tillsammans i soffan och drar en filt över oss, godispåsen prasslar härligt och vi skrattar högt ihop åt de tokigheter som händer på Americas Funniest Homevideos och Mr Bean. En sån härlig kväll att mysa ihop med sitt barn medan man skrattar högt åt samma skämt och delar broderligt på en påse gotta. Myspys.
Huset är nystädat, allt är i ordning och jag har precis kommit in från en långpromenad i yrsnön.
:-)
Helgen har varit lugn och skön och så härlig man bara kan önska sig när energin inte riktigt är på topp. Middag hos min svägerska på fredag kväll medan min sambo röjde och rev i hennes badrum. Allt kakel ska ner, till veckan kommer hantverkarna för att slänga upp nya väggar och golv. Behövs kan jag lova, badrummet måste vara från 40-talet. Och URK, vad det luktar i ett litet badrum när endast betongen är kvar. Usch och blä, värre har jag inte varit med om. Får nog ta dit en mögelexpert för att kolla det där. Tur svägerskan har en uppsjö med skvalleblaskor; Se och Hör, Hänt Bild, Glamour...mm. Drog upp benen under mig och lutade mig tillbaka i fåtöljen efter middagen, aldrig att min kille skulle kunna lura in mig att hjälpa honom.
Hehe.
Lördagen började underbart med en tur längdskidor på morgonen, sedan var det innebandycup för min son. Huuur sött som helst med en massa småkillar i matchuniform som alla springer runt bollen som flugor på en sockerbit. Allt så klart under högljudda kommentarer från överengagerade föräldrar på läktaren.
-Kom igen Emil, jaga bollen! På den bara.
-Lukas, akta, bakom dig. Kom igen, ta dig förbi honom. Kämpa!
Att man orkar, varför inte bara låta killarna springa runt och ha det kul? De är ju bara 7 år.
Eftersom min sambo skulle bort på kvällen fick jag och min son en hel kväll på egen hand. Snabbt iväg och inhandla lite god mat och en påse lösgodis. (mmmumma, men ack så onyttigt)
Klockan åtta kryper vi upp tillsammans i soffan och drar en filt över oss, godispåsen prasslar härligt och vi skrattar högt ihop åt de tokigheter som händer på Americas Funniest Homevideos och Mr Bean. En sån härlig kväll att mysa ihop med sitt barn medan man skrattar högt åt samma skämt och delar broderligt på en påse gotta. Myspys.
torsdag 19 februari 2009
måndag 16 februari 2009
Alla hjärtans jädra dag
Kommersiellt och überytligt, men ändå lika roligt att få öppna presenter. Ja, vi pratar om Alla Hjärtans Dag, alltså. Vaknade tidigt, hade hoppats på att bli väckt med en kopp kaffe på sängen. Det har aldrig hänt förut och hände tyvärr inte nu heller.
Jaja, gick upp ensam och satte mig och jobbade ett par timmar. Trist att behöva jobba på en lördag, men ett plus för att jag kan göra det hemifrån. Väljer all gånger min egen soffa framför kontoret.
När jag lessnat på stillheten och datorn gick jag och väckte min sambo. Han studsade ur sängen på en sekund och sprang sedan iväg medan han beordrade mig att stanna kvar där jag var. Snabbt var han tillbaka med två fina paket från Kicks. En boylotion som luktar riktiga smultron och bubblor till badet som doftar levendel. Mumma för en tjej. Blir nog en spakväll hemma snart. Köpte en inpackning hos frissan i veckan som ska vara super. Den luktar ananas, så otrooooligt gott. Den ska jag kleta in i håret med på min spakväll. Mmmm...
Tja, det var den bra delen på min Alla Hjärtans Dag. Sen gick det utför, rejät.
Sen länge var vi bortbjudna på 30-årsfest på kvällen hos sambons kompis tjej. Skulle bli en ganska stor tillställning i hyrd lokal och så. Skoj, men då krävs inhandling av kläder och present.
Det var längesen jag hunnit med någon shopping så jag tog leende på mig uppgiften att införskaffa presenten när jag ändå skulle in till stan.
Glad i hågen åkte jag in till stan med sonen i släptåg. Efter lite övertalning och mutor hade han gått med på att följa med.
Sen är det ju nästan tyvärr alltid som så att när man längtar som mest efter att handla så hittar man ingenting alls. Gick shoppinggatan upp och ner och förkastade plagg efter plagg. Suck, det var svårare än jag trodde.
För att göra ett avbrott gick vi istället ner till spaavdelningen på badhuset där vi köpte ett presentkort på Floating för 2 att ge bort i present. Kände mig rätt nöjd med det valet, det är ju en rolig present för vem som helst att få.
Sen började lillkillen att gnälla över hunger och han skulle då inte kunna gå en meter till utan mat, och det här var den värsta dagen i hans liv osv. Så det vara bara att leta upp närmaste café och beställa in lite pannkaka för att fylla magen hans. Vi lade ner våra grejer på en stol bredvid bordet, min väska och presentkortet med. Vi fikade snabbt medan vi gjorde upp planer på hur vi skulle fortsätta. Jag skickade sedan iväg sonen till leksaksaffären för att handla för sina egna pengar, medan jag bestämmer mig för att springa och köpa kläningen som jag såg i affären som jag var in i allra först (Så klart).
Jag letar upp den och betalar och möter sedan upp min son. Känner mig mycket nöjd och hinner även spring in och köpa vad jag trodde var en exklusiv duschcreme till min sambo. Det visar sig senare att det jag plockat åt mig i själva verket var en lotion och en sak är säker, min sambo skulle aaaldrig smörja in sig med någon gegga som han uttrycker det.
Där var första grejen som gick fel.
Andra grejen låg inte långt borta.
Presentkortet, var var det??
Joo, men se. Det hade jag ju glömt på stolen vid bordet där vi satt och fikade. Drog sonen efter mig i ilfart tillbaka till cafet. Tittar på stolen, tomt! Går fram till kassan och frågar om någon lämnat in det, men nope! Inte det. Varför skulle någon vara så shysst och ärlig??
Fasen också! Halva jag är jädrigt förbannad och halva jag vill bara lägga mig på backen och skrika och grina. (Jo, jag vet. Jag är supermogen)
Bestämmer mig i alla fall att bete mig som en vuxen så det är bara att bita ihop, titta djupare i plånboken och knalla bort och köpa ännu ett nytt presentkort. Tjejen i kassan på spaet ser ut som jag vore knäpp när jag säger vad jag vill ha, så jag blir tvungen att förklara historien för henne.
- Åhhhoooh, men stackars dig tjuter hon. -Så hemskt.
I detta läge kan man ju tycka att hon borde visa lite medkänsla och GE mig ett nytt presenkort, men nä det gör hon inte. Jag får glatt betala igen. Däremot så skriver hon upp vilken nummer mitt tidigare presentkort hade och gör sedan en notering på ett anteckningsblock att kommer någon in med det kortet så ska de inte få använda det.
De ska då ringa polisen och säga att någon kommit in med ett stulet kort. Sedan ringer de mig och så får jag tillbaka kortet.
-Jo, men tjena. Jag tror verkligen (inte) att det kommer hända.
Vi klär oss ordning för festen och jag känner mig trots allt riktigt nöjd med min nyinköpta klänning. Har nyss slingat håret med så jag känner mig i toppform och försöker förtränga min dåliga dag. Nu ska vi ha kul!
Kommer till festen och där är det redan ganska fullt. Vi kommer bli ca 25 st och efter vi hälsat på värdparet får vi varsitt papper med våra "lagkamrater". Jo, vi är all uppdelade i "lag" för att lära känna varann och vi har alla fått fem lagkamrater var som vi måste finna genom att läsa roliga och luddig beskrivningar på detta papper. Sedan är det bara att leta upp den man tycker verka stämma in på beskrivningen. Ett roligt sätt att lära känna varann.
Plötsligt drar min sambo undan mig och tittar på mig med bekymrad min.
-Jo, säger han, det är så att Kalle och Lisa (totalt påhittade namn) kommer hit ikväll. Kalle är min sambos fd svåger och Lisa hans fru. Min sambo och hans ex var tillsammans i sex år och umgicks mycket med hennes bror och hans fru, dvs min sambos nu fd svåger. I början av vårt förhållande (2 år nu) ringde min sambos ex lite nu och då för att prata och kolla läget. Säkert OK för de flesta andra människor men jag säger bara NONONONO. Till slut sa min sambo att hon måste sluta ringa. Har inte hört av henne sen dess, och jag vill inte heller spendera min lördagskväll med hennes bror. Jo, för visst är det som så att just han är på mitt lag. Nu sitter ni kanske och ojar er över vilken patetiskt löjlig person jag är, och jag håller med, det ÄR jag. Men ändå, jag vill INTE vara på denna fest och jag vet inte i det läget vem jag är mest arg på; min sambo som inte berättat att det fanns en möjlighet att de skulle komma eller mig själv för att jag reagerar som jag gör. Men en sak är i alla fall säker. Det blev INTE en rolig fest, jag är FORTFARANDE arg på min sambo trots att han gjort och gör sitt bästa för att be om ursäkt, och jag tänker ALDRIG mer kliva ur sängen på alla hjärtans jädra dag!
Jaja, gick upp ensam och satte mig och jobbade ett par timmar. Trist att behöva jobba på en lördag, men ett plus för att jag kan göra det hemifrån. Väljer all gånger min egen soffa framför kontoret.
När jag lessnat på stillheten och datorn gick jag och väckte min sambo. Han studsade ur sängen på en sekund och sprang sedan iväg medan han beordrade mig att stanna kvar där jag var. Snabbt var han tillbaka med två fina paket från Kicks. En boylotion som luktar riktiga smultron och bubblor till badet som doftar levendel. Mumma för en tjej. Blir nog en spakväll hemma snart. Köpte en inpackning hos frissan i veckan som ska vara super. Den luktar ananas, så otrooooligt gott. Den ska jag kleta in i håret med på min spakväll. Mmmm...
Tja, det var den bra delen på min Alla Hjärtans Dag. Sen gick det utför, rejät.
Sen länge var vi bortbjudna på 30-årsfest på kvällen hos sambons kompis tjej. Skulle bli en ganska stor tillställning i hyrd lokal och så. Skoj, men då krävs inhandling av kläder och present.
Det var längesen jag hunnit med någon shopping så jag tog leende på mig uppgiften att införskaffa presenten när jag ändå skulle in till stan.
Glad i hågen åkte jag in till stan med sonen i släptåg. Efter lite övertalning och mutor hade han gått med på att följa med.
Sen är det ju nästan tyvärr alltid som så att när man längtar som mest efter att handla så hittar man ingenting alls. Gick shoppinggatan upp och ner och förkastade plagg efter plagg. Suck, det var svårare än jag trodde.
För att göra ett avbrott gick vi istället ner till spaavdelningen på badhuset där vi köpte ett presentkort på Floating för 2 att ge bort i present. Kände mig rätt nöjd med det valet, det är ju en rolig present för vem som helst att få.
Sen började lillkillen att gnälla över hunger och han skulle då inte kunna gå en meter till utan mat, och det här var den värsta dagen i hans liv osv. Så det vara bara att leta upp närmaste café och beställa in lite pannkaka för att fylla magen hans. Vi lade ner våra grejer på en stol bredvid bordet, min väska och presentkortet med. Vi fikade snabbt medan vi gjorde upp planer på hur vi skulle fortsätta. Jag skickade sedan iväg sonen till leksaksaffären för att handla för sina egna pengar, medan jag bestämmer mig för att springa och köpa kläningen som jag såg i affären som jag var in i allra först (Så klart).
Jag letar upp den och betalar och möter sedan upp min son. Känner mig mycket nöjd och hinner även spring in och köpa vad jag trodde var en exklusiv duschcreme till min sambo. Det visar sig senare att det jag plockat åt mig i själva verket var en lotion och en sak är säker, min sambo skulle aaaldrig smörja in sig med någon gegga som han uttrycker det.
Där var första grejen som gick fel.
Andra grejen låg inte långt borta.
Presentkortet, var var det??
Joo, men se. Det hade jag ju glömt på stolen vid bordet där vi satt och fikade. Drog sonen efter mig i ilfart tillbaka till cafet. Tittar på stolen, tomt! Går fram till kassan och frågar om någon lämnat in det, men nope! Inte det. Varför skulle någon vara så shysst och ärlig??
Fasen också! Halva jag är jädrigt förbannad och halva jag vill bara lägga mig på backen och skrika och grina. (Jo, jag vet. Jag är supermogen)
Bestämmer mig i alla fall att bete mig som en vuxen så det är bara att bita ihop, titta djupare i plånboken och knalla bort och köpa ännu ett nytt presentkort. Tjejen i kassan på spaet ser ut som jag vore knäpp när jag säger vad jag vill ha, så jag blir tvungen att förklara historien för henne.
- Åhhhoooh, men stackars dig tjuter hon. -Så hemskt.
I detta läge kan man ju tycka att hon borde visa lite medkänsla och GE mig ett nytt presenkort, men nä det gör hon inte. Jag får glatt betala igen. Däremot så skriver hon upp vilken nummer mitt tidigare presentkort hade och gör sedan en notering på ett anteckningsblock att kommer någon in med det kortet så ska de inte få använda det.
De ska då ringa polisen och säga att någon kommit in med ett stulet kort. Sedan ringer de mig och så får jag tillbaka kortet.
-Jo, men tjena. Jag tror verkligen (inte) att det kommer hända.
Vi klär oss ordning för festen och jag känner mig trots allt riktigt nöjd med min nyinköpta klänning. Har nyss slingat håret med så jag känner mig i toppform och försöker förtränga min dåliga dag. Nu ska vi ha kul!
Kommer till festen och där är det redan ganska fullt. Vi kommer bli ca 25 st och efter vi hälsat på värdparet får vi varsitt papper med våra "lagkamrater". Jo, vi är all uppdelade i "lag" för att lära känna varann och vi har alla fått fem lagkamrater var som vi måste finna genom att läsa roliga och luddig beskrivningar på detta papper. Sedan är det bara att leta upp den man tycker verka stämma in på beskrivningen. Ett roligt sätt att lära känna varann.
Plötsligt drar min sambo undan mig och tittar på mig med bekymrad min.
-Jo, säger han, det är så att Kalle och Lisa (totalt påhittade namn) kommer hit ikväll. Kalle är min sambos fd svåger och Lisa hans fru. Min sambo och hans ex var tillsammans i sex år och umgicks mycket med hennes bror och hans fru, dvs min sambos nu fd svåger. I början av vårt förhållande (2 år nu) ringde min sambos ex lite nu och då för att prata och kolla läget. Säkert OK för de flesta andra människor men jag säger bara NONONONO. Till slut sa min sambo att hon måste sluta ringa. Har inte hört av henne sen dess, och jag vill inte heller spendera min lördagskväll med hennes bror. Jo, för visst är det som så att just han är på mitt lag. Nu sitter ni kanske och ojar er över vilken patetiskt löjlig person jag är, och jag håller med, det ÄR jag. Men ändå, jag vill INTE vara på denna fest och jag vet inte i det läget vem jag är mest arg på; min sambo som inte berättat att det fanns en möjlighet att de skulle komma eller mig själv för att jag reagerar som jag gör. Men en sak är i alla fall säker. Det blev INTE en rolig fest, jag är FORTFARANDE arg på min sambo trots att han gjort och gör sitt bästa för att be om ursäkt, och jag tänker ALDRIG mer kliva ur sängen på alla hjärtans jädra dag!
tisdag 10 februari 2009
Snöfall och ett växande hat för traktorer
Härligt härligt med helg. Lyxade på i lördags med restaurangbesök på indiska restaurangen mitt i stan. Gudomligt gott! Biffgryta med cashewnötter i mild youghurtsås. Skulle enkelt kunna leva på det resten av livet. God middag, gott sällskap och allt under härliga toner av indisk pop. Antingen är indiska låtar otroligt långa eller så låter alla exakt likadana, någon som har svaret?
Jodå, hela norrland och speciellt hos mig rasar snöstormen. Jag tittar ut och konstaterar att det var just en lämplig dag min sambo valde att åka bort. Som nybliven husägare börjar man sakta lära sig vad vinter, snö och skottning innebär. När första snön föll var man snabbt ute med spaden och skottade för glatta livet medan man tyckte att livet lekte. Andra gången likaså. Tredje till tionde gången var det inte lika roligt, men man motiverade sig själv med att det är bra träning, ger stark bålmuskulatur mm. Gång nummer 14-20 ska vi inte prata om. Och nu, under den dag vi kommer att få 3 dm snö väljer min sambo att hålla sig borta. Strategiskt tänkt, vad vet jag? 
Sedan bar det iväg till ett par vänner för att som alla andra svennisar i detta land följa årets höjdpunkt, Melodifestivalen. Nu är jag aningen ironisk, ni som känner mig vet att jag sällan tittar på detta program. Därför var jag en av få som inte lade min röst på någon låt, en av få som tyckte Petra Mede var rolig, rapp och strålande snygg i alla vackra kreationer. Jag satt inte med andan i halsen av nervositet, grät inte floder över att Shirley Clamp floppade, men däremot skrattade jag hejdlöst åt låten "Snälla, snälla" med af Uggla. Hahaha, men snälla, snälla, låt mig slippa...Och VEM hade skrivit koreografin?? Skrattar högt för mig själv igen.
Njöt dock av en kopp kaffe och ytterligare en stund i goda vänners sällskap.
Njöt dock av en kopp kaffe och ytterligare en stund i goda vänners sällskap.
Vaknar på söndag...snö, snö, SNÖ!
Jodå, hela norrland och speciellt hos mig rasar snöstormen. Jag tittar ut och konstaterar att det var just en lämplig dag min sambo valde att åka bort. Som nybliven husägare börjar man sakta lära sig vad vinter, snö och skottning innebär. När första snön föll var man snabbt ute med spaden och skottade för glatta livet medan man tyckte att livet lekte. Andra gången likaså. Tredje till tionde gången var det inte lika roligt, men man motiverade sig själv med att det är bra träning, ger stark bålmuskulatur mm. Gång nummer 14-20 ska vi inte prata om. Och nu, under den dag vi kommer att få 3 dm snö väljer min sambo att hålla sig borta. Strategiskt tänkt, vad vet jag? Bylsar på mig alla kläder, täckbyxor, jacka, mössa,vantar. Klär min son och så ger vi oss ut. I en och en halv timme håller vi på. Och det är som ett steg fram och två steg bak, så mycket snöar det. Där jag skottat fylls det snabbt på med ny snö. Sjublöt av svett kommer jag sedan in, mycket nöjd med min insats. Jagar på sonen att byta om för nu har vi bråttom iväg på kalas.
Då hör jag ett rumlande, morrande, brummande ljud som sakta kommer närmare. Det tar en halv sekund för min hjärna att lokalisera var ljudet kommer ifrån. Jag öppnar dörren och sticker ut huvudet och där nere på gatan ser jag den. Djävulsmaskinen! Den är stor och gul och syns på långt håll. Sakta kryper den närmare vårt hus med skrapan framför sig. Vår gata har inte blivit skottat på två dygn och nu kommer all denna snön som en lavin mot mig. Förbi far traktorn och det enda som blir kvar är en en meter hög och en meter bred snövall av hård packad snö. Rakt bakom min bil. Jag springer ut och får tag i traktorföraren. Men snälla, säger jag. Kan du inte skrapa undan så att jag kan komma ut. Jag har så bråttom. Den sura, sura gubben i traktorn tittar på mig och säger sen.
-Nä!
Bara så.
Sen stänger han dörren och åker vidare.
Till alla traktorförare därute- Watch out. Jag tänker hämnas!!
Ha de gott
Från lilla jag
torsdag 5 februari 2009
Öppet kontorslandskap- ett slag för gemenskapen eller ett rent helvete?
Åtta till tio timmar per dag spenderar jag på mitt jobb, vilket blir 40-50 timmar i veckan, eller 160-200 timmar i månaden, eller 1920-2400 timmar per år. Sjukt mycket alltså!
Nä, naturligtvis gör jag inte det, lilldjävulen inne i mig befinner sig i tryggt förvar med händerna hopbundna. Mina tänder gnisslar lite tyst medan mina fingrar smattrar på tangentbordet och i mina tankar utspelas en massa hemskheter. Men tyst förblir jag. Till gott eller ont är svårt att säga.
Då gäller det att trivas. Det gör jag med, i stort sett varje dag...men....så finns det dagar när man inte är riktigt sig själv. Såna dagar när det är en omöjlighet att få ordning på håret hur mycket spray man än använder, när man känner att det är en finne på väg på insidan av näsan och när tålamodet bara räcker till första ettan på linjalen. Såna dagar är det svårare än vanligt att trivas på jobbet.
Lägg därtill att jag sitter i ett öppet kontorslandsap där jag har ca 3 kvadratmeter att själv förfoga över, varav ingen av dessa kvadratmeter innehar en vägg. Runt mig inom en radie av 2,5 meter har jag inte mindre än fyra (4) arbetskollegor. Efter dessa fyra kollegor och 2,5 meter följer ytterligare 60 arbetskamrater, ingen av dessa är heller åtskilda mig med en vägg. Trevliga och hyggliga människor alla dagar i veckan....när jag har tålamod.
Idag var inte en sån dag.
När allt kan gå snett har det en tendens att göra det, i alla fall i min värld. Idag har verkligen allt strulat, det har varit omänskligt mycket att göra, mötena har varvar varandra och hela tiden hör man mantrat från chefen inom sig. Jobba hårdare, bättre resultat, dåliga tider, måste mera mera mera.
När allt kan gå snett har det en tendens att göra det, i alla fall i min värld. Idag har verkligen allt strulat, det har varit omänskligt mycket att göra, mötena har varvar varandra och hela tiden hör man mantrat från chefen inom sig. Jobba hårdare, bättre resultat, dåliga tider, måste mera mera mera.
Jag sitter på min plats och försöker att koncentrera mig djuuupt, men hela tiden blir jag störd av min nyanställda kollega som baaara har eeeen fråga, och kan jag inte bara rulla över till hennes plats och kolla en enda sak på hennes dataskärm. Visst, men denna eeen enda gång har snart blivit till 143 gånger. Killarna bredvid mig envisas med att snacka bilar och dieselpriser. Med jämna mellanrum kollar de Blockets bilannonser och skrockar ljudligt när de kommenterar priser, och färger och motorer och gud vet allt. Ljudnivån höjs sakta men säkert och blandas efter ett tag med höga skratt och envisa tugganden på tuggummi. Under tiden har jag fått 18 nya mail som alla är att beteckna som brådskande, jag sitter med 14 öppna excelrapporter och försöker få någon logik i siffrorna jag tittar på.
Då känner jag hur det börjar klia inne i mig, det kliar och kliar och sakta känner jag hur han kommer fram. Han, lilldjävulen som bor inne i mig och just nu bara vill ut, ut. Min blick blir grumlig och ögonen färgas röda, håret reser sig sakta då horn tränger fram ur pannan. Raggen
reser sig på ryggen och jag kliver med bestämda steg up på min kontorstol. Med ett rytande ser ut över kontoret och skriker sedan: Tyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyysssssssssssssssstt!!! Aaaarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrhhhhhhhhg!
reser sig på ryggen och jag kliver med bestämda steg up på min kontorstol. Med ett rytande ser ut över kontoret och skriker sedan: Tyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyysssssssssssssssstt!!! Aaaarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrhhhhhhhhg!
Nä, naturligtvis gör jag inte det, lilldjävulen inne i mig befinner sig i tryggt förvar med händerna hopbundna. Mina tänder gnisslar lite tyst medan mina fingrar smattrar på tangentbordet och i mina tankar utspelas en massa hemskheter. Men tyst förblir jag. Till gott eller ont är svårt att säga.Jag vet att någon gång, någonstans har det suttit en halvfet gubbe i sitt eget tysta tomma kontor och kommit fram till att det är positivt för ett företags ekonomi att samla alla sina anställda under ett och samma tak och se till att de inte avskärmas från varandra med en enda vägg, men jag undrar ändå i mitt stilla sinne.
Ett öppet kontorslandskap är det ett slag för gemenskapen eller bara ett rent helvete?
onsdag 4 februari 2009
Det kom som ett brev med posten...
Kommer hem och kollar genom posthögen, sorterar mellan räkningarna som alltid verkar dyka upp i början av veckan, och där...mellan ett kuvert från banken och en reklamtidning från Lindex ligger det. Brevet som kan förändra mitt liv.
Med stora tryckta bokstäver och poststämpel från Spanien är brevet adresserad till min son, men med tanke på att han är blott åtta år gammal och dessutom inte hemma tar jag mig friheten att öppna detta spännande brev.
Wow, ett brev från "The Vice president of Nordwest Lottery International".
Nu är det tydligen som så att min son har, utan sin vetskap (eller nån annans heller för den delen) deltagit i ett internationellt lotteri där 100 vinnare ska dela på den fantastiska summan av 16 miljoner EUR. Och tro det eller ej, han kom på tredje plats!
Min son har kommit in på bronsplats och föräras därmed med den ofantliga summan av
615 810 EUR!!
Oh, yes! Jag som vårdnashavare har ju all rätt att förfoga över dessa pengar. Jag ser framför mig lata dagar i ett nyrenoverat hus, uppassning av lagom avklädda herrar med tvättbräda och armmuskler, färskpressad apelsinjuice i kristallglas och en personal shoper. Mmmm....
Se det enda som står mellan mig och denna underbara fantasi är mitt kontonummer. Jo, det behövs ju så att dom ska kunna sätta in pengarna. Om jag bara fyller i alla mina person- och bankuppgifter och faxar detta till ett nummer i Spanien så ska mina pengar omgående sättas in....Yeah, right!
Vem fasen går på detta? Finns det verkligen människor där ute som på allvar tror att det här är på riktigt? Tydligen, för annars skulle nog ingen orka sig på denna typ av bedrägeri. Jag menar, tänk er bara hur många papper som måste vikas och hur många kuvert som måste klistras igen och hur många frimärken som måste slickas fast innan man lyckas lura en enda person. Känns ju som att den tiden kunde ha lagts på ett hederligt arbete istället, eller?
Tjingeling från Lilla Jag med Stora drömmar
Med stora tryckta bokstäver och poststämpel från Spanien är brevet adresserad till min son, men med tanke på att han är blott åtta år gammal och dessutom inte hemma tar jag mig friheten att öppna detta spännande brev.
Wow, ett brev från "The Vice president of Nordwest Lottery International".
Nu är det tydligen som så att min son har, utan sin vetskap (eller nån annans heller för den delen) deltagit i ett internationellt lotteri där 100 vinnare ska dela på den fantastiska summan av 16 miljoner EUR. Och tro det eller ej, han kom på tredje plats!
Min son har kommit in på bronsplats och föräras därmed med den ofantliga summan av
615 810 EUR!!
Oh, yes! Jag som vårdnashavare har ju all rätt att förfoga över dessa pengar. Jag ser framför mig lata dagar i ett nyrenoverat hus, uppassning av lagom avklädda herrar med tvättbräda och armmuskler, färskpressad apelsinjuice i kristallglas och en personal shoper. Mmmm....
Se det enda som står mellan mig och denna underbara fantasi är mitt kontonummer. Jo, det behövs ju så att dom ska kunna sätta in pengarna. Om jag bara fyller i alla mina person- och bankuppgifter och faxar detta till ett nummer i Spanien så ska mina pengar omgående sättas in....Yeah, right!
Vem fasen går på detta? Finns det verkligen människor där ute som på allvar tror att det här är på riktigt? Tydligen, för annars skulle nog ingen orka sig på denna typ av bedrägeri. Jag menar, tänk er bara hur många papper som måste vikas och hur många kuvert som måste klistras igen och hur många frimärken som måste slickas fast innan man lyckas lura en enda person. Känns ju som att den tiden kunde ha lagts på ett hederligt arbete istället, eller?
Tjingeling från Lilla Jag med Stora drömmar
tisdag 3 februari 2009
Ännu en tisdag
Varför är tisdagar den jobbigaste dagen på veckan?
Kanske beror det på att det är andra dagen i veckan då väckarklockan ringer halv sex, och man inser att man ännu har 80% av veckan kvar framför sig. Ytterligare tre mornar då man måste slänga de lurviga över sänkanten innan mörkret behagar dra sig undan från det norra halvklotet.
Vem vet?
Men idag strejkade min kropp i alla fall, heeelt utan min hjärnas vetskap. Halv sex när klockan ringde rörde sig min hand, utan min vetskap alltså, fram till väcklarklockan bredvid sängen och stängde av den(!) medan jag sov.
Va??! Varför?
Vad har jag gjort för att min hand ska svika min djupt liggande (hmm...) arbetsmoral?!
Vaknade kvart i åtta av att min sambo skriker rakt ut: H-vete! Vi är sen!
Sedan ser jag hur han snabbt blänger på mig med anklagan i ögonen. Kan i och för sig vara jag som inbillar mig, men nog tittade han lite snett ändå..?
Kommer sen som bara den till jobbet, blir därför utan motorvärmareuttag. Skit, det är -15 idag.
Hoppas bilen klarar sig. Dessutom har jag möte direkt på mogonen.
Med andan i halsen springer jag in och lämpar av mina grejer på mitt bord. Mina kollegor som nu redan hunnit jobba ett par timmar tittar förvånat upp på mig och säger: Är inte du sjuk?
Sjuk?? Tänker jag. Tjaa, helt frisk är jag kanske inte, men sjuk?
Nä, var har ni fått det ifrån, undrar jag . Tydligen har receptionisten kommit förbi och meddelat att jag är sjuk och bett någon annan leda mötet jag skulle hålla i.
Va?? Är jag osynlig, betyder jag inget, eller....har min hand greppat luren och i sömnen ringt numret till mitt jobb och övertalat min mun att säga att jag är sjuk...?
Dagen rullar på som alla andra dagar, alla andra veckor. Fingrarna sprätter över tangentbordet för att hinna med de 118 mail som jag måste besvara idag. Chefen kommer springande med en rödfärgad excelrapport som han trollat fram. Kom och titta allihopa, rött betyder dåligt, skärpning, jobba hårdare...Sjunker ner i min stol igen, suckar djupt och låter fingrarna smattra vidare.
Tröstar mig med en chokladboll som jag hittade på fiket nedanför jobbet, tar sedan ännu en. Ja, suck, jag vet...kalorier, härdat fett..transfetter...bukfetma...men gud så otroligt gott.
Vad tröstar bättre än en chokladboll från Hägges?
Slickar mig om fingrarna och mår lite bättre, i alla fall för stunden. Inser att det blir en lång kväll för att kompensera min sena entré på morgonen.
Fingrarna smattrar vidare, det är ännu en tisdag.
Kanske beror det på att det är andra dagen i veckan då väckarklockan ringer halv sex, och man inser att man ännu har 80% av veckan kvar framför sig. Ytterligare tre mornar då man måste slänga de lurviga över sänkanten innan mörkret behagar dra sig undan från det norra halvklotet.
Vem vet?
Men idag strejkade min kropp i alla fall, heeelt utan min hjärnas vetskap. Halv sex när klockan ringde rörde sig min hand, utan min vetskap alltså, fram till väcklarklockan bredvid sängen och stängde av den(!) medan jag sov.
Va??! Varför?
Vad har jag gjort för att min hand ska svika min djupt liggande (hmm...) arbetsmoral?!
Vaknade kvart i åtta av att min sambo skriker rakt ut: H-vete! Vi är sen!
Sedan ser jag hur han snabbt blänger på mig med anklagan i ögonen. Kan i och för sig vara jag som inbillar mig, men nog tittade han lite snett ändå..?
Kommer sen som bara den till jobbet, blir därför utan motorvärmareuttag. Skit, det är -15 idag.
Hoppas bilen klarar sig. Dessutom har jag möte direkt på mogonen.
Med andan i halsen springer jag in och lämpar av mina grejer på mitt bord. Mina kollegor som nu redan hunnit jobba ett par timmar tittar förvånat upp på mig och säger: Är inte du sjuk?
Sjuk?? Tänker jag. Tjaa, helt frisk är jag kanske inte, men sjuk?
Nä, var har ni fått det ifrån, undrar jag . Tydligen har receptionisten kommit förbi och meddelat att jag är sjuk och bett någon annan leda mötet jag skulle hålla i.
Va?? Är jag osynlig, betyder jag inget, eller....har min hand greppat luren och i sömnen ringt numret till mitt jobb och övertalat min mun att säga att jag är sjuk...?
Dagen rullar på som alla andra dagar, alla andra veckor. Fingrarna sprätter över tangentbordet för att hinna med de 118 mail som jag måste besvara idag. Chefen kommer springande med en rödfärgad excelrapport som han trollat fram. Kom och titta allihopa, rött betyder dåligt, skärpning, jobba hårdare...Sjunker ner i min stol igen, suckar djupt och låter fingrarna smattra vidare.
Tröstar mig med en chokladboll som jag hittade på fiket nedanför jobbet, tar sedan ännu en. Ja, suck, jag vet...kalorier, härdat fett..transfetter...bukfetma...men gud så otroligt gott.
Vad tröstar bättre än en chokladboll från Hägges?
Slickar mig om fingrarna och mår lite bättre, i alla fall för stunden. Inser att det blir en lång kväll för att kompensera min sena entré på morgonen.
Fingrarna smattrar vidare, det är ännu en tisdag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)